Fråga bara om du vill höra svaret – tankar om utvärderingars öde


14 Sep
14Sep

I ett tidigare blogginlägg skrev vi om utvärderingar och nämnde att det var av vikt att veta syftet med en utvärdering. Idag diskuterar vi vidare utvärderingsresultatens öde – leder de till en förbättring av verksamheten?

Trots att det under flera decennier bedrivits omfattande forskning i ämnet kan man inte visa på ett samband mellan utvärderingar som görs och ett förbättrat verksamhet, varken vad gäller resultat, effektivitet, eller om man jämför mer mätbara eller mjuka värden. Man skulle kunna tro att om en ansvarig nämnd lär känna sin verksamhet bättre genom att utvärdera den så ska det leda till bättre beslut och styrning från nämndens sida som leder till att verksamheten förbättras. Men det är alltså inte så i verkligheten, i vart fall inget som forskning visar. Vad beror detta på?

Redan nu vill vi betona att vi menar att utvärderingar är nödvändiga. Trots att många kritiker hävdar att utvärdering hör hemma i den privata sektorn där ekonomisk vinst är drivkraften så påstår vi att målstyrda organisationer behöver utvärderas gentemot sin måluppfyllelse som ett minimum. Vi menar också att utvärderingar är värdefulla och användbara verktyg för styrning om de används klokt och genomtänkt. Men det är inte alltid fallet…

En viktig del av förklaringen till att utvärderingarna inte leder till förbättrad verksamhet ligger i att man inte använder dess resultat. Det extrema exemplet är där man inte använder det alls, alltså bortser från resultatet helt som om det inte hade funnits. Ja, det låter absurt men det förekommer. Naturligtvis kan det finnas logiska och godtagbara förklaringar till detta, situationen kan till exempel ha förändrats sedan man påbörjade utvärderingen. Men inte sällan beror det på att mottagaren inte accepterar resultatet och det enklaste sättet att hantera detta på är att låtsas att det inte finns. Sedan finns det en variant av det, där mottagaren gör en egen tolkning av resultatet som bättre stämmer överens med den egna uppfattningen om ”verkligheten”. Man kan även finna exempel på där man väljer att ta hänsyn till delar av resultatet (låt oss påstå att det gäller de delarna som är mindre obekväma) och bortse från andra. Dessa beteenden kan bero på politisk övertygelse eller andra intressen som överväger. Det kan också vara så att man från början har bestämt sig för ett beslut och ville främst bekräfta att det fanns underlag till det, men utredningen råkar visar ”fel”. En ytterligare nivå för att förstå varför utvärderingars resultat inte leder till ett agerande som skulle kunna anses vara logiskt är att även om resultaten är ganska tydliga så är det inte alltid mottagaren "ser" saken på samma sätt som andra. Det kallas populärt för ”Tetriseffekten” som förenklat innebär att man ser det man vill se. Tetriseffekten visar sig ofta vid just utvärderingar. Resultatet blir att även om utvärderingen pekar i en viss riktning och därmed bör generera en viss reaktion (från en generell synpunkt) så är det inte sällan att det fattas beslut som styr precis åt andra hållet.

Hursomhelst kan det inte ses som ett acceptabelt agerande att genomföra en utredning och inte använda dess resultat på ett logiskt konsekvent sätt. Det är inte bara slöseri med skattemedel utan kan också underminera framtida utvärderingars legitimitet. Vidare säger det sig självt att för organisationen är det direkt skadligt att inte försöka förbättra verksamheten genom kloka beslut som baseras på faktaunderlag.

Med ovan sagt vill vi inte förringa symbolvärdet som en utvärdering trots allt kan ha. Att utvärdera kan visa att det finns ett kontrollsystem eller att de styrande vill bli informerade om vissa frågor eller företeelser. Det i sig kan leda till att verksamheten strävar efter att förbättra sina resultat och sin prestation, utvärderingen leder alltså till någon sort självuppfyllande profetia.

Det kan vara bra att ha dessa mindre lyckade exempel i åtanke när man påbörjar en utredning. De visar på vikten av att ha ett tydligt syfte med ett utvärderingsprojekt. Formulera det tydligt och dokumentera det gärna. Till exempel att skriva i beslutsunderlaget att ”I syfte för att kunna fatta beslut i frågan om… ska en utredning påbörjas” kan vara en bra början för att både reflektera över syftet och för att sedan vara mer benägen till att använda rapporten. På så sätt minskar risken för att göra utvärderingar som hamnar i byrålådan.

Kommentarer
* E-mailadressen publiceras inte på hemsidan.