Om omorganisation


18 Nov
18Nov

Som ett resultat av ett ändrat politiskt landskap står många kommuner och landsting inför en omorganisation. Nya nämnder, nya förvaltningar eller ”bara” en intern omorganisation inom avdelningen. Igen… Ordet omorganisation väcker känslor hos många. För den förtroendevalda politikern kan det framstå som en möjlig lösning på ett problem som man har ärvt. För tjänstemännen är det snarare praktiska bekymmer: nya rutiner och arbetssätt, ny chef och en extra arbetsinsats.

Men är det nödvändigt att omorganisera och i så fall varför?

Vi kan konstatera att organisationer inte lever i ett vakuum utan påverkas av omvärlden. Omvärldens förändringar tvingar organisationerna till förändring. Ta till exempel den digitala utvecklingen som gör att offentliga organisationer behöver ändra sina arbetssätt som i sin tur leder till behov av en förändrad organisationsstruktur. Andra kännbara yttre förändringar är globalisering där allt är inom räckhåll eller samhällets och medborgarnas krav på tillgänglighet. Sedan finns det interna incitament för att förändra. Sådant kan vara just en ny politisk ledning som har en ny agenda och nya prioriteringar. Att inrätta en ny politisk nämnd kan vara ett sätt att visa att en viss fråga är i fokus. Det kan också vara någon process eller avdelning som fungerar mindre tillfredsställande och där man gör bedömningen att en strukturell förändring kan lösa problemet.

Som vi ser kan det finnas många anledningar till att initiera en omorganisation. För att lyckas är det dock viktigt att veta varför den görs. Det är avgörande att syftet är definierat: vad är målet med omorganisationen och vad är kriteriet för att lyckas. Förändring ses idag av många som ett tillstånd, något som pågår hela tiden. Men för att lyckas med en omorganisation måste man definiera referenspunkter. Referenspunkter är de mål och det tillstånd som beskrivs som önskvärt. Utan referenspunkter är det svårt att bedöma om omorganisationen är lyckad eller inte, på samma sätt som det är svårt att veta om man är framme när man inte vet vart man är på väg.

Men är förändring ett tillstånd egentligen eller är den en process som har en början och ett slut? Pågår förändring hela tiden? Och är det så att den pågående förändringen tvingar organisationer till omorganiseringar? De är självklart att världen inte är statisk och att någon förändring pågår hela tiden. Men all förändring är inte grundläggande och avgörande för alla och behöver därför inte heller betyda nödvändigtvis att organisationer måste omorganiseras för att anpassa sig hela tiden. Det kan snarare vara så att tidigare genomförda omorganisationer leder till nya arbetssätt och rutiner som väcker nya frågor och nya utmaningar. Då dessa utmaningar blir tillräckligt besvärliga kan en omorganisering vara nära till hands som en ”lösning”. Och så blir den nya lösningen källan till nya utmaningar… och så fortsätter det.

Så är det nödvändigt att omorganisera hela tiden? Ibland tycks det att många är rädda för att såga av den gren man sitter på, trots att grenen är rutten. Men om den är på väg att ruttna kommer man falla ner förr eller senare… Då kan det vara bättre att hoppa över till en frisk gren medan man kan. Vi tror att det kan finnas goda skäl till att välja att göra en förändring som innebär en omorganisation. Det kan vara behov som väcks av externa eller interna händelser. Men en omorganisation bör göras med ett tydligt syfte och mål. Innan man beslutar om att genomföra en strukturförändring bör det stå klart för organisationen varför man ska göra det och vad man vill uppnå med det.

Kommentarer
* E-mailadressen publiceras inte på hemsidan.